Hej
Hela helgen passerade kort sagt i raketfart! Mycket stress och springande genom hallarna, förberedelser, förväntning och nu måste jag bara säga att farbror Oskar & jag fortfarande är helt slut. Magic är dock precis lika crazy


och "in your face"


som vanligt.
Endast lördagen innefattande: väckning kl 05.00, 06.30 på plats utanför mässan, ca 08.00 Träning i ringen för samtliga ekipage, tävling med Magic, tävling med Oskar, rastning flertalet ggr, rasparad, prisutdelning & uppvisning för de vinnande ekipagen i Agria.
Oskar var helt slut och övertrött. När vi stod i kön till rasparaden såg jag Oskars trötta ögon som bara såg tyngre och tyngre ut... Det hände även att han stående började att vingla och slumra till någon sekund ibland. Men så fort vi steg ut i Finalringen blev det 100% fokus och ett jävla anamma som hette duga!

Jag var rädd att han inte skulle orka köra uppvisning efter prisutdelningen men visst gick det med till och med mer energi än morgonens tävling

Väl på hotellet somnade stjärnan sött så fort kopplet hakades av. Magic var även han helt slut som fick bekanta sig med helt nya upplevelser i form av sin första inomhustävling.
Kvällen avslutades med god mat och gott sällskap.
Söndagen var mer nervös än jag trodde att den skulle vara. Jag hade som mål att bara ha kul och ta tävlingen som en vanlig uppvisning och senare får det gå som det går. Men när banvandringen sattes igång sneglade jag mot domarbordet, och såg de superfina rosetterna

. Då hoppade den där lurande tävlingsmänniskan fram från mörkret för att skrämma bort det lilla självförtroendet jag hade byggt upp sedan lördagen.
Jag kunde absolut inte njuta av starterna innan oss utan höll mig bakom läktaren med en förvirrad Oskar vilandes i min famn. Jag var nästintill skakande ända fram tills det var dags för oss att värma upp innan våran tur. Att ta mig samman var ett måste. Ville inte överföra nerverna på stackarn som jag visste alltid kommer att göra sitt allra bästa. Så jag tog mig i kragen, värmde upp Oskar med glada tillrop, trippelkollade händerna om dumma nervösa jag inte har godis eller klicker i handen innan vi går in, ruskade av nervositeten och tänkte:
NU KÖR VI!
Vi gjorde våran bästa start på hela helgen! Men men, det var otroligt många med hög nivå och man visste aldrig... Jag köpte till och med mig själv tröstpresenter i form av snygga halband till Charlie och Max för att lindra den kommande smärtan

Det blev största storleken en mörkblå i strass och en svart i strass.

Jag trodde aldrig att vi skulle bli utvalda bland de tio bästa att få pris i Finalringen och ännu mindre bli reserv i landslaget som jag satte som högsta möjliga mål med tanke på den starka konkurrensen!

En otroligt lyckad helg helt enkelt!
Nu förtjänar jag, Oskar & Magic en välförtjänt semester

Eller vem vet vi kanske syns på MyDog med ännu en debutant?